The turning tide

"Sablar" Mumlar jag till mig själv.

Tittar omkring mig och ser att alla maskarna har dött, den sista sönderbränd av en menig. Det ligger många sårade och döda omring. Luften luktar tungt av blod, tyranidsyra och jord. Plötsligt ser jag att Officerarens sargade kropp, blodig och halvt uppäten. Går långsamt till dit.

Ryter ut till gruppen: "Mannar! Våran officer har tydligen gått hädan!"

Plockar upp officerarens Vox-Box, otroligt nog oskadad av ripper-attacken.

"Och som ni vet måste någon ta hans plats för att få order från befälet." Tittar långsamt runt på soldaternas ögon.

"Någon som ifrågasätter mitt anspråk på ledarskapet?"

Vänter en liten stund för att det ska sjunka in.

Tar ett bestämt steg framåt och gör honnör för kamraten (Johnny)

"Soldat Chris har inga invändningar, och anmäler sig redo att följa er, sir!"
Håller kvar honnören och sneglar runt sig för att se om andra följer mitt exempel, samtidigt som jag ser efter vad vår nye ledare tycker om mitt support att han tar över.

Companiets Comisar reser sig och gör slut på den makthungriga menigemed sin las pistol och skriker "Raportera till sergant Ijanovf av grupp tre! Inga dumheter!"

Tar ett förskräckt steg tillbaka när lasersalvan avlossas och träffar kamraten(Johnny)
och stirrar sedan med avsmak på den som avlossade skottet.
"Var det där verkligen nödvändigt?!" ryter jag argt.

Ur fjärran hörs ett skrik "Ijanovf är död!"

Sneglar surt mot soldaten som nyss skjöt och spottar i marken.
"Det verkar som att ditt dumdristiga drag att skjuta [/i]innan du tagit reda på om Ijanovf ens levde har kostat oss en soldat, klantarsle!

Knäcker bössan och svänger den över axeln.
"Finns det nån[i] officer som fortfarande lever!?" frågar jag soldaterna runt i kring.

Commisaren står kvar utom hörhåll.

Kastar upp händerna i luften i en uppgiven gest och går bort till Comisen och upprepar det jag sa, fast ännu surare

Commisaren lyfter sin arm och siktar med lasgunen mot soldatens(kouga) panna. "Du har tur idag, soldat, jag hörde inte vad du sa." Sedan spänner han sina allvarliga ögon i soldaten. "Använd din andra chans väl."

Imperial Comissars svarar endast inför kejsaren själv. Det mänskliga imperiet har närmast en obegränsad tillgång på soldater. Det spelar ingen roll om ett hundratal soldater blir dödade av sina egna. Det är extremt farligt däremot om 1000 soldater springer ifrån fienden. Därför finns Commisarer, för att säkerställa diciplin inom armén. Det finns till och med ett fåtal fall där generaler och befälhavare blivit avrättade, och det utan några som helst protester. En vanlig menig håller sig vanligtvis så långt borta från commisaren som möjligt.

"Jag föreslår att du kysser min stövel som bevis på att du är villig att offra för kejsaren." - Lägger Kommisaren till nickar i riktning mot sina fötter. "Skynda på, jag börjar tröttna.."

Glor riktigt surt på Comisen men gör som han säger, böjer sig ner och pressar snabbt läpparna mot hans skitiga stövel, vidrör dem bara ytterst lätt, innan jag återtar stående position igen.
Mina ögon skjuter blixtar av avsmak.

"Bra." säger commisaren och sänker långsamt lasgun pistolen. Det rasslar lätt från alla medaljer på bröstet som satts i rörelse.

Han höjer rösten och ropar ut till hela kompaniet: "Med den makt som kejsaren gett mig, tar jag befäl över den här gruppen!"

Commisaren tar en konstpaus, inte för att invänta frågor, utan för att alla ska förstå.

"Ni svarar nu endast inför mig, och lyder order endast ifrån mig."

Trots den förudmjukelse jag nyss utsats för gör jag ändå en stel honnör, i igenkännande att det nu är honom jag följer och säger: "Menige Chris redo att följa er, sir!"